Strauss och Beethoven

Den sceniskt begåvade stjärnklarinettisten David Orlowsky besöker Norrlandsoperan med sitt egenskrivna, hypnotiska solostycke Shadow Dancer. En dramatisk kväll utlovas, laddad med känsla och modig ekvilibrism. Som pricken över i avslutas programmet med Beethovens aldrig falnande mästerverk, den femte symfonin också känd som ödessymfonin.


VEMOD, KLARINETT OCH ÖDESKNACKNINGAR

Tyske stjärnklarinettisten och kompositören David Orlowsky kommer till Norrlandsoperan för att framföra sin egenskrivna Shadow Dancer ett vackert, expressivt verk med mycket mollton. Orlowsky har beskrivit sitt sätt spela som en förlängning av den egna rösten. En hållning som tydligt går igen i kvällens solokonsert, rik som den är på böljande sköna, sångbara partier. Som aptitretare bjuder Orlowski på Richard Strauss Mozart-pastisch, den eleganta Serenad i Ess-dur. Ett stycke lika molnlätt som formsäkert, skrivet av den tyske operamästaren redan 1881. Efter paus fortsätter dramatiken, fast denna gång med orkestern i strålkastarljuset. Spanske dirigenten Jaume Santoja leder: först ut är B Tommy Anderssons "Death in Venice" en musikalisk kommentar till Beethovens femte symfoni som skrevs på beställning av Norrlandsoperan redan 2014. Titeln anspelar på Wagners död, som ju inträffade i Venedig och var så överrumplande att man kan tala om en ödets nyck. "Så bultar ödet på porten", som Beethoven själv beskrev de inledande takterna på sin berömda symfoni. Och så avslutas också kvällen, med tre korta och en lång "knackning", i världens kanske kändaste symfoni. Beethovens femma.